Tankar om att skriva på heltid

För många är det en dröm att skriva på heltid. För en del är det verklighet. Men hur fungerar det egentligen och hur gör man?

Sedan september 2013 skriver jag på heltid. Jag blev uppsagd på min föräldraledighet eftersom företaget valde att behålla min vikarie. Jag bestämde då, i samråd med min man, att satsa på skrivandet. Vårt liv var ganska turbulent då, vi hade precis byggt ut huset, och han var i färd med att starta upp ett eget bolag tillsammans med sina kolleger, och framtiden var oviss.

Jag hade inget förlagskontrakt i sikte och hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta eller ens om jag kunde ta mig in i branschen (det vet jag fortfarande inte), men jag ville gärna försöka. Jag tänkte att om jag bara fick loss mer tid så skulle jag kunna ge det en riktig chans.

Sanningen är att alla människor har ont om tid. Men jag tror att både tid och pengar är sånt som alla hela tiden vill ha lite mer av. Många fokuserar så mycket på att vilja ha mer av det istället för att utnyttja det de faktiskt redan har.

Jag var väldigt effektiv den där hösten. Jag skrev novellerna som senare gavs ut i Vardagserotikserien, jag skrev nya manus och redigerade gamla. Att skriva på heltid var det roligaste och det bästa jag någonsin varit med om, jag tänkte att jag skulle hinna skriva hur mycket som helst. Sedan började novellerna ges ut och jag upptäckte att jag var tvungen att avsätta tid på sånt som jag inte behövt förut. Jag startade den här bloggen, skrev gästinlägg, letade omslagsbilder, skrev presentationstexter, redigerade, korrade, redigerade och korrade lite till och så vidare. I våras fick jag reda på att jag vunnit en tävling och att min följetong skulle publiceras digitalt, så parallellt med de sista novellerna blev det ett par omgångar redigering och korr av följetongen.

Om jag utvärderar det här året kan jag konstatera att min effektiva skrivtid inte är längre än den jag hade förut. Nu har det visserligen varit intensivt att ge ut en novell i månaden och kanske hade det varit annorlunda om vi gett ut dem glesare, men jag hann absolut inte jobba med råmanus under tiden, vilket jag trodde att jag skulle hinna. Innan hann jag skriva mer, men då hade jag ingen som läste. Nu har jag läsare och det är helt fantastiskt.

Ändå kan jag inte låta bli att fråga mig själv om jag inte borde hinna skriva mer, jag som har hela dagarna på mig? För ett tag sedan frågade jag Katarina Bivald om saken och hon skrev ett långt inlägg om det här

Jag har ingen aning om hur man försörjer sig på att skriva, det får ni fråga någon annan om, men jag hoppas få reda på det i framtiden. Tills dess ser jag till att fortsätta vara gift och shoppa färre skor.

Imorgon kan vi prata om hur man är effektiv på den tid man faktiskt har. För man ska fokusera på det man har och inte det man inte har. Och om man tycker att jag verkar ha en glamourös tillvaro så kan man påminna sig om att jag har tre småbarn och att vissa dagar är så här